Det finns nog inget mysigare än att känna ett litet liv buffa och sparka inuti ens mage! Det är häftigt och underbart på så många sätt! Att få bekräftelse på att det faktiskt finns en liten människa därinne som sträcker på sig, sparkar och gör kullerbyttor. Att veta att vardagslivet snart kommer att bli något helt annat och i många många år framöver (resten av livet!) kretsa kring den där lilla personen som sakta växer inuti!

Kanske är det lite annorlunda när man väntat så länge på det. När vägen dit inte har varit spikrak. När inget har tagits för givet, utan snarare upplevs som ett litet mirakel. Ett ganska overkligt sådant. Jag inbillar mig att det är så. Jag har fått den känslan av kunder som varit med om en liknande väntan.

Det är så otroligt. Sååå efterlängtat.

Halva tiden har nu gått och det börjar (äntligen!) att synas på mig! Det var som sagt ingen enkel väg till graviditeten, men när den lilla krabaten väl var på plats har det gått väldigt bra. Inget illamående, inga konstiga cravings, inga stora hormonsvängningar eller problem. Ok, lite mer förvirring än vanligt kanske… fast det är svårt att säga… Ultraljuden har visat en frisk och aktiv liten varelse med fina värden. Jag måste bara äta lite mer och få i mig (mycket) mer järn!

Vi har väntat ett bra tag med att ”berätta”. Det är ju så skört, det lilla livet. Så litet! Men idag kom Erik till studion och tog de första gravidbilderna. Vi har tagit några innan men då syns det ju knappt att där är något… Så här har ni en gravid Helena helt enkelt! Min mage i vecka 21!

  
Foton tagna av min älskade Erik Berzelius