Den senaste tiden har varit minst sagt omtumlande! Jag och Erik har blivit föräldrar! Sedan en dryg vecka nu. Det är häftigt. Stort. Underbart. Ofattbart. Skrämmande. Vi har en liten krabat som vi älskar mer än något annat i världen, som vi skulle göra vad som helst för.

Hjärtat svämmar liksom över av kärlek.

Vi är så lyckliga och tacksamma för vårt lilla mirakel! Vår lilla pojke! Det känns lyxigt att vi fick en bonusmånad med honom dessutom! Han fick ju komma ut en hel månad tidigare än beräknat eftersom jag hastigt och lustigt fick havandeskapsförgiftning. Ena dagen är jag och Erik i studion och tar de ”officiella” gravidbilderna och nästa dag får jag åka direkt från min barnmorska i Farsta till Huddinges specialistmödravård där jag omgående blir inlagd… Det här var på en torsdag. Jag hade 185/116 i blodtryck, hade gått upp fem kilo i vätska på väldigt kort tid och blodproverna visade påverkan både på lever- och njurvärden. Dagen efter beslöt läkaren att det var bäst för mig att ”sättas igång”. Ännu en oväntad vändning – både Erik och jag trodde att jag skulle få åka hem…

Vi var ju inte klara med förberedelserna hemma! Inga babykläder var tvättade och den så kallade förlossningsväskan var inte färdigpackad. Dessutom hade jag ju massa jobb som skulle avslutas innan förlossningen… Så kan det gå!

Den där igångsättningen fungerade inte så bra. Först hade jag inte kunnat sova på grund av trycket. Sedan blev jag så illamående av igångsättningsmedlet att jag inte fick behålla någonting jag åt eller drack på 24 timmar. Sedan visade det sig att min kropp ändå inte var med på noterna – så på söndagen fick vi nästa besked – kejsarsnitt. Nu på direkten.

Så söndagen den 17 januari kl. 13.16 plockades vår lilla Hugo ut ur min mage! Sötaste pojken jag sett! Helt underbar. Dock fick jag inte se honom på direkten (han var visst lite groggy på grund av det morfin jag hade fått och ville inte börja skrika) utan istället har jag fått uppleva hans första tid utanför magen genom Eriks fina bilder!

Så glad för dem!

Vi blev kvar på BB några dagar med vår son. Mitt blodtryck skulle man få bukt med, liksom Hugos ätande och gulvärde. Han var så liten! Första dagarna gick jag inte ens utanför rummet. Jag var helt slut. Erik fick passa upp, min klippa. Personalen på Huddinge sjukhus var också underbar – det var de genom hela denna vårdperiod – allihopa. Vi kände oss väldigt väl omhändertagna! Även om det var många personalbyten och snabba vändningar kändes det alltid ok, vi var i goda händer.

Nu har vi varit hemma en vecka och vi njuter av varje sekund med vår lilla sötnos! Tänk, nu är jag mamma!
STOOOOORT…..