Söndag och måndag var det kurs i Göteborg för mig, som en avslutande del av Auktorisationskursen som jag går genom porträttsfotoförbundet SFG. Det var två otroligt olika fotografer som pratade och båda föreläsningarna fick mig att tänka till och gav mig nya verktyg att se på omvärlden med.

I söndags var det reportage- och porträttsfotografen Lisa Thanner som intog scenen. Hon har jobbat i många år för GP (Göteborgsposten) som fast anställd och är nu frilansande och gör återkommande uppdrag både för GP och många andra tidningar. Lisa har även studerat konst och drog många paralleller mellan vinnande foton och klassiska, kända målningar. Det var oerhört intressant! Hon har fotat till många stora reportage (läs mer här) som man känner igen och vann 2015 ”Årets bild”. Hon berättade öppet om olika uppdrag vi var många som berördes av dessa historierna. Hon pratade också om vad man som reportagefotograf tänker – och väntar – på för att få till den där Lite Extra bra bilden. Till skillnad på porträtt så blir en reportagebild ofta mer intressant om det finns fler fokuspunkter, alltså om det händer mer i bilden. Som övning fick vi se på tjugo bilder från ett reportage och försöka plocka ut de tio som användes i artikeln samt lägga den i den ordning som de presenterades. Spännande nog valde vi oftast ut rätt bilder!

I måndags var det fotografen och den digitala konstnären Antti Karppinens tur. Hans bilder måste nog få tala för sig själva… Du hittar dem här. Hans föreläsning handlade om kreativa koncept och hur vi kan bära oss åt för att hitta kreativa idéer. Vi fick också veta ”hemligheterna” bakom några av hans underbara bilder. Hur han ofta mixar en bild med en annan. Hur han ofta sätter kameran på ett stativ och sedan går runt och ”målar” med blixtar det i bilden han vill belysa… Han pratade också om hur en bild kan ”ta över” och styra bilden åt en riktning han inte var beredd på när han började. Som bilden på pojk-ängeln uppe bland molnen… Det är en bild på hans son och var inte alls tänkt att bli en ängel! Det började med vattenmuren (som han skapat helt från ”scratch” i Photoshop) och var tänkt att bli ett porträtt av hans son som skulle upp på väggen. Men bilden togs till den platsen bland molnen och sedan blev bilden istället så där. En bild som han aldrig skulle ha på sin vägg, såklart. Man vill inte se sin son som ängel. Även om många velat köpa bilden och ha på sin vägg hemma så har han sagt nej till detta.

På tåget hem igår satt jag full av inspiration och tänkte att Jag Måste Skriva Ner Allt. Så ikväll ska jag samla ihop mina tankar och anteckningarna från dessa föreläsningar och stapla upp alla användbara tips och råd som jag fått.

Det känns bra!