Vid barnfotografering av ett barn brukar dagsljusstudio fungera alldeles utmärkt. För familjefotografering brukar jag dock rekommendera klassisk studio eftersom blixtarna ger ifrån sig mer ljus än fönstret och då kan man ha en mindre bländaröppning på kameran och då blir skärpedjupet längre! Det är på så vis alla som tittar in i kameran blir skarpa! Men i det här fallet så fungerade det alldeles utmärkt med dagsljuset som ljuskälla! Vincents föräldrar hade uttryckt en önskan om naturliga ögonblicksbilder på dem allihopa utan något krav på att alla skulle titta in i kameran samtidigt. De ville också gärna ha bilderna i svartvitt. Så då kände jag ändå att dagsljusstudio var bästa valet.

Dagsljusfotograferingarna möjliggör att fånga barnet från olika håll, så att man inte är beroende av ett huvudljus som kommer från ena sidan. På vintern och riktigt mulna dagar så räcker inte ljuset, men denna soliga majdag fungerade det fint!

Det är stor skillnad på att fotografera en ”nästan-ettåring” och en ”jag-fyllde-ett-för-några-månader-sedan”. Jag märker det ofta i studion och jag märker det på min egen femtonmånaders hemma. Barn under ett år har gärna ögonkontakt med en, tycker om att busa, är nyfikna på nya leksaker och tycker det mesta är roligt (ett litet tag!). Någon gång mellan ett och två så kommer barnen in i en period i sin utveckling där de verkligen inte vill göra som någon annan vill. Tvärtom. Ofta tvärtom bara för att. Jag förmodar att de testar gränser och vill bestämma själv på ett nytt sätt. Även om det man föreslår/lockar med är roligt och något som de vanligtvis gärna gör så – bara för att – vill de verkligen inte gör det här och nu.

Vincent var elva månader här och en sötnos att ha framför kameran!

  








  
  
Barnfotografering i Studio Lea, Kärrtorp, Stockholm © Fotograf Helena Berzelius, www.leafoto.se