Jag hade aldrig trott att jag skulle befinna mig mitt i en pandemi. Men här är vi, och som det ser ut så kommer vi att vara kvar i denna verklighet ett bra tag framöver. När nyheterna först började prata om detta virus såg jag framför mig alla de katastroffilmer jag tittat på genom livet med skräckblandad förtjusning (har sett a l l a). Hur skulle det här bli, tänkte jag.

Nu är det vardag med digitala möten, avstånd och handsprit.

Jag har insett att jag behandlar förändring på ungefär samma sätt oavsett vad förändringen må vara. Hjärtekross, graviditet, föräldraskap, handikapp, pandemi… Jag tar ett steg tillbaka och liksom finjusterar min verklighet, hittar ett acceptabelt läge – och så fortsätter jag i princip som vanligt. Ja, med undantag för när jag förlorade salsan och tangon för drygt tio år sedan pga. en stressfraktur, där handlade det mer att göra något bra av ett rätt oacceptabelt läge (och jag sörjer fortfarande)…

I dag innebär det ofta små omvägar (för att hålla avstånd), mycket tvätt (av händer, av maskiner på gymmet, av ytor på mina arbeten), färre kramar (jag är annars en som gärna hälsar med en kram) och inga utomlandsresor (saknar Teneriffa!).

I denna pandemi har jag som fotograf ungefär 1/4 så många kunder. Men jag har i alla fall fortfarande kunder! Jag är så tacksam för att allt inte bara stannat upp här i Sverige som det gjort i så många andra länder. Det täcker i alla fall mina fasta kostnader i Studio Lea. Många av mina kollegor har sagt upp sina studios och börjat arbeta med annat. Men vet ju inte när detta är över. Jag är glad att det för mig föll sig så att jag precis innan denna pandemi hade valt att, efter fem år som helt egen, skaffa mig extrajobb som arbetsterapeut på Capio Smärt- och utmattningsrehab. Jag trivs alldeles förträffligt där och jag är stolt över hur vi hanterat denna omställning och anpassat arbetet så att vi kan fortsätta hålla öppet. Där jobbar jag digitalt med mina möten, bedömningar, behandlingar och grupper. Ibland jobbar jag från vinden på landet!

Jag fick tidigt i detta en mild variant av Covid-19 och fick vara hemma i fem veckor innan alla symtom var borta. För några veckor sedan fick jag positivt provsvar: Jag har antikroppar. Det känns väldigt skönt att veta att min kropp kunde hantera viruset så bra, och underbart att få träffa och krama mina föräldrar i sommar!