Brev 2 till Hugo

Du har ofta ett sådant vuxet sätt att det är lätt att tro att du är äldre än dina snart fyra år. Jag och Erik får ibland påminna oss själva om den saken.

Som häromdagen när du och jag var i studion. Jag hade hämtat dig från förskolan lite tidigare och vi hade handlat på Coop och kommit överens under promenaden till studion om att ta risifruttin först, sedan avokadon och efter det yoghurten. Chokladbitarna vi köpt skulle vi ta en före maten och några fler efter. Du försökte såklart förhandla dig till fler före men vi kom överens om en. Vi kom in och dukade upp allting på bordet. Sedan dök en kund upp som skulle hämta sina färdiga fotoprodukter och jag blev lite upptagen med det en stund medan du satt vid bordet och började äta. Under de tio minuterna som jag fixade med min kund så åt du din -enda- chokladbit och sedan började med risifruttin som överenskommet.

Inget tjat om fler chokladbitar. Ingen extra chokladbit eftersom jag inte hade koll och de låg framme fullt tillgängliga.

Det förundrade mig. Och jag har ofta förundrats över dig Hugo. Jag hade liksom en förutfattad uppfattning om hur det skulle vara att vara förälder. Hur barn är. Jag har ju träffat ganska många i mitt jobb och eftersom vi fick vänta många år på att välsignas med dig så har ju de flesta av våra vänner redan barn sedan länge tillbaka. Men sedan kom du. En bebis som sällan skrek särskilt ihållande och oftast var rätt nöjd med tillvaron. På senare år har du utvecklat din dramatiska ådra och kan nog gråta desto högre men det går alltid att nå dig. Resonera med dig. Du har aldrig lagt dig ner på golvet i mataffären och skrikit och sparkat. Fast en gång lade du dig ner i mataffären och bara låg där och tittade i taket.

Oftast när du är ledsen och arg och inte har fått igenom din vilja så har det gått en liten stund och sedan kommer du in till oss och torkar bort tårarna med ärmen och säger ”Så, nu är jag glad igen!”. Jag har tänkt att jag ska försöka tillämpa den metoden när jag blir arg och frustrerad på datorn eller skrivaren – vilket hänt rätt ofta den senaste tiden eftersom jag bytt dator i studion (VARFÖR blir bilderna plötsligt LILA??? VARFÖR slutade skrivaren plötsligt att riva av pappret???).

Bara låta det där negativa rinna av mig och bestämma mig. SÅ. Nu är jag glad igen!

Porträtt av Hugo som gör "mamma-och-Hugo-minen" som ser lite förvånad och tokig ut
Porträtt av glad Hugo
Porträtt av allvarlig Hugo
Porträtt av skrattande Hugo
Bild på en busig Hugo som leker med såpbubblor
Bild på en busig Hugo som leker med såpbubblor
Bilder på en busig Hugo 3 år som leker med en handdocka (apa)
Bilder på en busig Hugo 3 år som leker med en handdocka (apa)
Bilder på en busig Hugo 3 år som leker med en handdocka (apa)
Bilder på en busig Hugo 3 år som leker med en handdocka (apa)

Fotografier av busiga Hugo mot vit vägg i Studio Lea i Kärrtorp

no comments
Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

Hej!

Sociala medier

Om Helena

Helena Berzelius bor i Enskededalen med maken Erik och sonen Hugo 2,5 år. Hon jobbar som fotograf i Studio Lea i Kärrtorp. Förutom att fotografera älskar Helena dans, musik och pyssel!

Featured Posts

Categories

Archives