…då skickas man till barnakuten – så här ligger vi nu! Hugo har haft svårt att behålla maten i magen den senaste månaden och vi har försökt med Naan sensitive och vi har försökt med medicin som blandas ut i mjölkersättningen. Vi har turats om att sitta uppe med honom nätterna igenom för att han spytt något mindre upprätt. Men ändå har han kräkts väldigt mycket och på sista tiden har även matlusten minskat drastiskt. Så i fredags var vi på läkarbesök på Bumm och då hade han inte bara avstannat i vikten utan gått ner. Så då blev vi skickade till barnakuten där de gjorde ultraljud och konstaterade det som vi misstänkt redan från början – problemet sitter i nedre magmunnen. Muskeln där ska vara max 3 mm och den var 6 mm på Hugo. Så vi lades in på Astrid Lindgrens.
Här är vi nu. Erik och jag trängs på en soffa. Hugo ligger i en sluttande spjälsäng med pvk i armen och sond i näsan. Var tredje timme ungefär drar vi ut vätska ur magen. I förrgår natt hade vi rummet för oss själva och det var länge sedan jag sov så mycket! Hugos sockerlösningsdropp har ett väldigt rytmiskt och sövande ljud… Inatt har vi sällskap av en annan familj och deras pipande maskin och barnets skrik gör det omöjligt att sova (fast tydligen inte för Erik), så jag passar på att blogga istället.
Hugos magmunsproblem är inte helt ovanligt och åtgärdas med ett litet snitt så att maten kan passera nedåt. Inget stort ingrepp men såklart lite pyssel omkring är det ju. Ingen mjölkersättning innan operationen. Prover. Vätskedropp. Kanske blod. Väntetid. Hugo sköter sig exemplariskt! Vi har en väldigt tapper och tålmodig liten pojke! Inte mycket gnäll och knappast några skrik (det är inte bara vi som tycker det, även sjuksköterskorna säger till oss vilken lugn bebis vi har). Man vill ju gärna tro att det är för att han har så lugna och goa föräldrar……
Man är inte stor när liten är sjuk.
Hoppas allt blir bra med Hugo.